Vägen för de vanliga?

En tanke som slagit mig så här en vecka in på vandringen är hur många härliga människor som jag redan träffat. Det var visserligen en de saker jag förväntade mig av resan men det ha ändå visat sig på ett överraskande vis.

För det första för att det verkligen är människor från hela världen. Utöver alla möjliga europeer (med en viss överrepresentation fransoser, tyskar och holländare, som alltid..) så har jag mött till exempel mexikaner, koreaner och sydafrikaner. Till och med australiensarna flyger över hela halva jordklotet för att vandra Caminon! Att sitta om kvällarna och diskutera varför man är här eller bara prata strunt är både fascinerande och roligt!

Alla dessa kulturer medför även att språkförbistringarna kan bli markanta mellan varven, som när jag frågade en av koreanerna "What do you do back home?" och fick svaret "Yes, yes, exactly!".. Det är inte heller alltid helt enkelt att växla mellan engelska, franska, tyska och svenska. Efter en lång dags vandring händer det att hjärnan strejkar totalt och att man till exempel står och försöker beställa mat på svenska till en fullständigt oförstående spanjor. Det är inte lätt när det är svårt!

Det andra som har slagit mig vilka typer av människor det rör sig om som går här. Till min stora glädje har jag insett att Dde är helt vanliga människor, varenda en! Det enda som skiljer sig är möjligtvis att alla är både vänligare och mer hjälpsamma än vad som kanske är brukligt i övriga verkligheten. Inte en sur min, inte det minsta gnäll från något håll. Bara en enda gemensam känsla av att vi tillsammans ska hjälpa varandra till målet.

Jag kan även konstatra att jag sänker medelåldern betydligt längs med Caminon. De allra flesta är skulle någonstans mellan 40-60 år. Dessutom är de, till skillnad mot vad jag kanske trodde, inte alls några "övermänniskor" när det kommer till träning eller så. Med tanke på hur många ni är där hemma som sagt att ni gärna skulle vilja ta er ner hit och vandra Caminon så kan jag bara säga: Gör det! Det enda som skiljer er mot de som jag möter här nere är att de har gjort det möjligt för sig själva att vara här. Vissa i en vecka, andra i tre månader. Alla har de gjort det de känt har varit möjligt eller det de har velat. Så börja planera redan nu!