Följande skrevs eg igår kväll men taskigt uppkoppling ledde till att det fick komma upp nu istället:
Äntligen igång och vandrandes! Ord kommer inte kunna beskriva det som jag upplevt dessa två dagar men jag ska göra ett kort försök! Till höger har ni även en del bilder som förhoppningsvis kan tillföra en del. Tyvärr har jag inte hunnit kommentera eller redigera alla, men ni får ta der ni får ;)
Efter en lång dags resande från London, via Bayonne till St Jean Pied de Port, fick jag äntligen känna på stämningen på Caminon. Ett besök på pilgrimsinformationen, där alla papper och övrig information fixas, följdes av en natt på ett pilgrimsvandrarhem från 1400-talet. Där möttes jag av en helt fantastiskt entusiastisk man vid namn Eric som genast fick mig att känna gästfriheten och välviljan som präglar vägen längs med hela denna vandring.
Dag 1, 27,1 km
Klockan ringde 0645 - vilket jag tyckte var hurtigt! Då hade flera redan varit uppe och iväg i över en timma! Det trots att det inte ljusnar förrän 0730. Efter en typiskt fransk frukost (baguette och kaffe) skulle jag just till att starta när byxirna gick sönder. Eller ja, jag skar upp bakfickan med kniv.. Var nämligen tvungen att komma åt plånboken som hölls fången av en dragkedja i baklås! Några välkomponerade stygn senare var klockan plötsligt 0830 och jag började gå samtidgt som solen sakta steg och daggen lättade.Underbart!
Efter ca en timmas promenad i rejäl uppförsbacke delade sig leden i en vacker (läs svår) och en trist (läs lätt) väg. Den senare finns egentligen bara till för dåligt väder, då den första vägen blir oframkomlig. Vädret var dock strålande och jag siktade på den vackra vägen. Synd bara att det tog en km innan jag insåg att min plan och verkligjeten inte stämde överens - jag hade svängt fel! Ännu tråkigare blev det då den extra km jag just gått varit kraftigt nerför, vilket ju hade den naturliga följden att vägen tillbaka var lika kraftigt uppför.. Pust!
Efter en mil (12 km med min lilla genväg) i aldrig sinande uppförsbacke kom jag så äntligen fram till ett café där det blev lunch. Här fanns även en del sovplatser och många var de som valde att avsluta första dagens etapp här. Det hade trots allt varit ca fyra timmars tuff klättring. Så klok var dock inte jag.. Fast besluten atr nå dagens slutmål Roncesvalles i Spanien, och därmed lämna pyreneerna bakom mig, övertalade jag mina motvilliga ben att fortsätta efter en dryg timmas lunch. Då hade jag 17 km klättring kvar att hantera. Kroppen kändes dock ganska pigg och jag var disciplinerad med att byta sockar varje timma, så timmarna efter lunch gick överaskande bra. Värmen gjorde sig dock påmind, gissningsvis 30 grader och inte ett moln! Som tur var blåste det en del och det fanns gott om små fontäner att fylla på med vatten vid.
Strax efter den spanska gränsen nådde jag tillsist dagens högsta punkt, 1450 m över havet. Det kan då vara värt att veta att St Jean Pied de Port ligger ungefär 100 m ö h.. En tuff utmaning som belönades med en obeskrivlig utsikt över den massiva begskedjan! Där, med 3,5 km kvar började dock det jobbigaste för dagen.. Jag skulle ner igen! Om någon sett Svärdet i stenen lika många gånger som jag så förstår den vad jag menar när jag säger att jag kände mig som vargen i filmen! Roncesvalles ligger 600 m ö h, så det var helt enkelt b r a n t! När benen dessutom fullkomligt saknade kraft och vant sig vid uppförsbackar blev det desto tuffare. Vandringen underlättades något genom att den gick genom ett otroligt landskap - tydligen Europas största sammanhängande björkskog (enligt ett Nya Zeeländskt par jag träffade)! Fötterna tog dock stryk och grunden till resans första blåsor lades här. Imorse hade tre tår fina vattenblåsor på undersisan på grund av friktionen av att glida neråt.
Väl framme välkomnades jag till ett härberge för pilgrimer som drivs av klostret i Roncesvalles (vilket i stort sett är allt som finns där). Tidigare erbjöd de tydligen ett sovrum med 120 bäddar i här. Sen i april har de dock ett sprillans nytt hus som hade allt man kunde önska sig. Rummet delades visserligen av 70 pers men man sov i små "kupéer" med fyra personer i varje. Helt perfekt! På grund av min sena start, ett relativt lugnt tempo samt min sightseeing på tu man hand kom jag fram ganska sent. Jag hann egentligen bara äta, duscha och tvätta lite kläder innan jag (och ljuset) slocknade vid tio.
Mer om mina upplevelser idag, personerna jag träffat och tankarna framöver får vänta till framtida blogginlägg. Då tillgången till wifi är begränsad har jag börjat skriva inläggen på telefonen för att sen lägga upp via usb vid händelse av en dator nånstans. Jag kan även utlova ett oväntat sidospår som bloggen kommer inta någon gång i framtiden! Vad och när det är får ni vackert vänta på.. Nu blir det sängen. God natt!