För fort fram och välbehövlig vila

Dag 2 - 27,1 km (51,4 totalt)
Utöver första etappen, där valet är att stanna efter en mil eller fortsätta hela vägen över bergen, är valmöjligheterna längs med Caminon ganska stora. Oftast dyker det upp ett härberge eller annan boendeform inom fyra-fem km från varandra och det är i alla fall sällan över en mil mellan alternativen. Dag två erbjöd massor av sådana möjligheter men ändå valde jag att knata på så långt som möjligt. Efter en tuff förstadag kändes nämligen samma sträcka fast på flackare mark på förhand nästan löjligt lätt. Tänk så fel man kan ha..

Dagen började bra och jag kom iväg redan vid åtta efter en snabb frukost. Jag stannade dock redan efter tre km för att dricka kaffe och vakna lite. Underbart att vara i ett land där definitionen av en svart kaffe mer eller mindre är en espresso! Efter det fick jag dock upp tempot och gick i rask takt hela morgonen. Kroppen, som kändes stel och trög vid starten, blev ganska snabbt uppvärmd och protesterade inte värst mycket. Skönt för stunden, dumt för helheten skulle det visa sig..

Det sägs ju att Caminon är ett bra sätt att öka sin självinsikt och öppna sina ögon. Faktum är att jag redan två dagar in har kommit till en insikt om mig själv. Att kontrollera tävlingsmänniskan i mig och inte försöka pusha mig själv är mycket svårare än jag någonsin trott.. Flera gånger under andra dagens vandring kom jag på mig själv med att försöka öka takten, gå ikapp någon jag såg framför mig eller komma fram lite tidigare än vad jag först beräknat. Så otroligt korkat och ändå fantastiskt svårt att hantera!

Det högre tempot gjorde hur som helst att jag inte märkte hur blåsorna som bara antytt sin närvaro kvällen innan nu plötsligt markerade sina revir med full kraft. Det har jag istället fått märka desto mer efteråt! Dessutom sinade krafterna i takt med att solen steg och värmen kom vilket gjorde de sista km riktigt tuffa. Som tur var hade jag gott sällskap under långa stunder vilket underlättade färden. Mest tid spenderade jag med svenska Inger, en 50-årig arbetsterapeut från Östersund, och Johannes, en 40-årig dataingengör från Österrike. Båda startade samtidigt som jag från st JPdP och vi hade hälsat som hastigast tidigare. Våra samtalsämnen täckte allt från arbetliv, framtidsplaner och världspolitik till hundar och vikten av ett extra äpple i packningen. Underhållande och trevligt.

Trots att jag förmodligen skulle mått bättre av att stanna tidigare denna andra dag fanns det faktiskt en tanke bakom slutdestinationen. Sedan gammalt vet jag att oavsett vad jag gör fysiskt så är tredjedagen min svaga dag. Då kommer träningsverken och tröttheten med all kraft. Jag ville därför ha en kortare etapp min tredje dag och tyckte att Pamplona vore ett trevligt slutmål. Larosaña, en klassisk pilgrimsby med 200 åretruntboende, ligger bara 17 km från Pamplona och kändes därför som en ideal mellanstation. Trodde för övrigt aldrig att jag skulle kalla 17 km för en kort etapp..

Hur som helst lyckades jag efter många tunga steg nå Larosaña vid fyratiden och kvällen ägnades mest åt att slicka såren och umgås med övriga tappra vandrare. Bland annat åt jag middag i nästan två timmar med fyra fransoser som bara kunde franska. Två glas vin senare var vi alla rörande överens om allt vi pratade om! Språkgeni är bara förnamnet.. ;)

Dag 3 -15,8 km (67,2 totalt)
I skrivandets stund sitter jag alltså i den f a n t a s t i s k a staden Pamplona. Här har jag tagit mig en välbehövlig vilodag efter en fysiskt krävande start. Eftersom man bara får stanna en natt på härbergerna för pilgrimer har jag även "lyxat till det" genom att ta in på ett vanligt hostel. Aldrig har jag njutit så av att dela ett 6-bäddsrum! Bara att få sova ut imorse och ha hela dagen till att bara vila, strosa genom den vackra staden, sitta i skuggan av ett träd med ett glas rosé från trakten eller umgås med mina trevliga rumskamrater har varit en fröjd! Att gå har visserligen varit härligt - att inte gå likaså!

Tredje dagens vandring var relativt händelsefattigt förutom det faktum att blåsorna från dagen innan gjorde sig påminda. Trots ordentlig tejpning och noga omvårdnad sprack en av dem halvvägs vilket framtvingade ett längre stopp. Compeeden kom fram för första gången och läxan är förhoppningsvis lärd - gå l å n g s a m t och lyssna på din kropp! Smärtan i fötterna förde faktiskt med sig den positiva förändringen att jag tvingades ta det lugnt. Jag återgick till tempot från första dagen och började genast uppskatta vandringen betydligt mer igen. Jag visste ju att jag skulle komma fram tillslut så plötsligt blev resan återigen målet. Som det ska vara.

Det kändes som att jag belönades för denna förändring när jag kom fram till mitt hostel och precis som jag dumpat väskan på sängen hör min franska rumskompis Ludvig sätta på TV:n - han skulle titta på Everton - Liverpool! Lycka i sin renaste form ;) Detta medförde även att jag och Ludvig, inte helt otippat, snabbt blev goda vänner. Min franska har därmed blivit bättre för var dag på den här resan medan min spanska fortfarande är obefintligt.

För fotbollsintresserade (övriga kan skippa detta stycke) kan jag för övrigr berätta att Ludvig bland annat spelat i Tolouses fotbollsakadmie och just i detta nu provspelar för Ossasuna här i Pamplona. En av hans bästa vänner och fotbollskompisar från barnsben heter visst Hatem Ben-Arfa! Håll utkik för en liten kvick forward vid namn Ludvig Vitte i framtiden (passande namn b t w för er som kan er franska)!

Imorgon fortsätter jag på Caminon, hur långt har jag inte bestämt. Som sagt ska jag ta det lugnt och känna efter före. Eftersom jag för tillfället har fri tillgång till Wifi på hostelet får ni stå ut med de längre meddelandena just nu. Det finns ju så otroligt mycket att berätta redan så när jag väl börjar skriva går det inte att sluta.. Hittills har varje inlägg jag påbörjat varit tänkt att bara bli korta kommentarer. Begränsa mig skriftligt har, som många av er vet, aldrig varit min starka sida.. Jag kommer hur som helst försöka schemalägga några framtida (kortare) inlägg nu när jag kan, så fortsätt hålla utkik framöver! Bilder kommer upp i mån av tid, de senaste visas alltid högst upp till höger här i bloggen.

Tills vidare, ha det bäst!