Dag 15 och klar för EM!

Återigen lovade den spanska internetuppkopplingen mer än den höll varför följande meddelande är hela två dagar försenat. Kanske inte så märkligt när det till och med har varit tre dagar mellan uttagsautomaten den senaste tiden.. Så backa bak två dagar när ni läser följande:

Då de senaste dagarna varit helt smärtfria (eller så smärtfria som två-tre mil om dagen någonsin blir det vill säga..) börjar det äntligen kännas som att min skalle, min kropp och Caminon börjar jobba åt samma håll. Vägen är vacker, vandringen härlig, vädret fantastiskt och sällskapet underbart. Kort och gott flyger dagarna fram för tillfället och om ungefär två till är jag redan halvvägs! Det går förvisso inte en dag utan att jag tänker på hur skönt det ska bli att komma fram, men i och med att jag vet hur "fort" det kommer att gå försöker jag verkligen njuta maximalt här och nu. En sak har jag dock bestämt - när jag kommer hem ska jag köra bil!

Häromdagen lämnade jag ytterligare en fantastisk stad bakom mig, denna gång vid namn Burgos. Besöket där sammanföll lämpligt nog med att dagen efter var en spansk helgdag vilket imnebar rejäl feststämning i hela staden. Jag och några av mina följeslagare de senaste dagarna valde därför att ta en välförtjänt utekväll i staden och endast gå en mil dagen efter. Min kväll inleddes dock ensam på en uteservering med radiosporten i öronen och alla tankar fokuserade på Råsunda och Sverige - Holland. De stackars spanjorerna måste tänkt att Caminon knäckt ännu en pilgrim när det vid ett bord sitter en ensam stackare som antingen jublar högt, klappar händer och sträcker armarna i luften eller suckar djupt, livlöst sjunker ihop i en liten hög och lägger huvudet på bordet. Däremellan sliter han sitt hår och biter ner naglarna till knogarna. Ett uppenbart nervsammanbrott! Vilket det ju nästan var också.. Men så lyrisk jag var resten av kvällen! Holländarna och portugiserna i mitt sällskap var dock mindre nöjda.. (För er som mot all förmodan missat det eller inte förstår vad jag pratar om så var det alltså landskamp mellan Sverige - Holland i fotboll, det var minst sagt spännande, vi vann, vi får spela EM, vi är nöjda och glada. Portugal tvingas på grund av detta spela utslagsmatch för att ta sig vidare, de är inte nöjda och glada. Holländarna får visserligen också spela EM men är ändå inte nöjda och glada då de rent generellt inte tycker om att förlora i fotboll.)

Som jag skrivit tidigare så markerar Burgos även början på den spanska höghöjdsplatån Meseta. De första tre milen på denna höll precis vad den lovade - vindlande grusvägar, åkerlandskap så långt ögat når och absolut ingenting annat. Dock innebär det i alla fall att själva vandringen är ganska snäll. Skönt det. Dessutom har härbergerna jag bott på här varit de bästa hittills. Det sista kan jag i och för sig tacka en av alla de som jag lärt känna hittills på resan för. Pedro da Silva från portugal, f d extreme freerider-snowboardåkare, numera PR-ansvarig för snowboardens världscup och dessutom proffsfotograf, går Caminon för fjärde gången. De tidigare tre gångerna har han dessutom gått till Santiago och tillbaka. Han har helt enkelt koll på var man ska stanna och inte. Praktiskt minst sagt! Dessutom är han rätt underhållande sällskap som ständigt berättar den ena rövarhistorien efter den andra från sitt RedBull- och adrenalinpumpande liv. Det kan vara ganska skönt efter några långa timmar på slätten..

Nedan ser ni mig och Pedro vid dagens härberge, det kanske säger tillräckligt om varför jag tagit rygg på honom ;) Katedralen finns i Burgos, är från 1200-taler och utgjorde min utsikt från uteserveringen under tiden jag lyssnade på matchen. Praktiskt när slutminuterna närmade sig och bönerna till högre makter kom allt tätare..